johanharenblogg

Vill ni höra om min dag? Om inte har ni inget att göra här.

Jag vaknade klockan 08.00 av min lille telefon, den fick mig att tror att det var helg. Det var det ju verkligen inte. Tiden går så fort nu, känns inte allt som en tisdag. Men tiden går roligt när man har fort. Sen hände skolan, skolan, skolan, Powerade, hem.

Inlägget börjades skriva runt halv sju, då hade jag ett visst humör. Nu har jag superhumör, så då vill jag skriva annat. Humöret är: Wooooow. För jag har fått vara med en viss person. Även fast jag inte trodde jag skulle få det idag, det var superduper. Då blir man wooooow.

Och sen ni vet den den känslan man får? Den: Åh nej, vad gör jag här? Verkligen, åh nej! Herregud, jag vill inte vara här. Verkligen, snälla ta bort mig härifrån! Så kändes det när jag åkte hem i bussen. Busschauffören tyckte heller inte att jag skulle vara där. Och sen den där andra känslan, ni vet, jag vet att ni vet vilken jag menar. Den där.

Bianca kan slänga sig i väggen. Jag längtar till fredag. Väldigt mycket.