Nästan.
Det var inte igår, mina trogna läsare. Jag skulle vilja skylla på att jag inte bloggat på två veckor för att jag har varit sjuk med halsfluss. Men jag har bara varit sjuk i 5 dagar, resten av tiden har jag inte orkat blogga helt enkelt. Haft viktigare saker för mig, men jag ser att det har inte ni. Eller så har ni varit oroliga för hur jag har mått, har nämligen haft i snitt 11 läsare (inte 11 tusen eller 11 hundra, utan 11) dom senaste dagarna. Det är erat stöd som har fått mig att må bättre. Tack älsklingar, jag ska nämna er nästan gång jag är med i TV, radio eller tar emot Nobels fredspris (Men jag tänker banne mig inte ta emot det i Norge, lusekoftor kommer aldrig att vara fashion).
Jag har då haft halfluss, för er som vet gör det jättejättejätteJÄTTEont. Jag kunde knappt svälja mitt saliv, så jag hade en liten spotthink. Den luktade inte så gott. Luktade tonsilstones. Misstänker att om jag skulle släppa lös Alice på min hals skulle hon få tonsilgasm.
Aja, så här är det att ha halsfluss i korthet: Vakna med STORA vita prickar på ena halsmandeln, gör ont. Få väldigt hög feber, ta alvedon, ringa vårdguiden, sova. Vakna, kan knappt svälja, ha ännu högre feber, ta alvedon, inte äta, sova. Vakna, ha ännu ondare i halsen, supersvullen, kan inte svälja, åka till doktorn, ta blodprov, hämta penecilin. Äta penecilin, må bättre, sova. Inte lika ont i halsen, nom nom nom penecilin, äta lite, må bättre, sova. Må ganska bra, blogga. Och det viktigaste under hela sjukdomen: inte pussa Sara. Hemskt. Tror ingen vill pussa Sara mer än vad jag vill just nu. Eller?
På plussidan av att vara sjuk så har jag missat ett matteprov, en svenska nationellaprov redovisning, städat halva huset, möblerat om mitt rum, tvättat, diskat, dansat och sjungit. Oh wait. TACK ERIK. För att du tvinga mig städa hela huset när jag hade feber och inte kunde svälja. Tycker nog att Erik skulle passa i en mustach och en ny frilla, kanske lite så här.
Klaga inte på redigeringen.
Visst var min gästbloggning fin? Hon glömde skriva att hon var bäst. För vem om inte hon var det som kom med godis till mig när jag mådde som sämst och kunde absolut inte svälja någonting. Blir faktiskt lite rörd av att tänka på det när sitter och smaskar i mig lakritsnappar (Och sväljer massor av saliv bara för att jag kan). Under hela min sjukdom så har hon tagit hand om mig, det behövdes speciellt eftersom mor och far inte var hemma. Dom tog en liten weekendresa till London för att shoppa loss (Dom kanske var på samma klubbar som du, Linnet? Kan be dom skriva ett lite gästinlägg åt dig i din blogg om deras resa). Sara är alltså bäst, helt enkelt.
Snart kanske det kommer upp lite bilder från vår exklusiva fest här på bloggen som vi hade i lördags, det var bara några få VIP som var inbjudna och dom lyckades ju spåra sönder. Det vill till och med jag läsa om. Längtar.
Det var inte igår, mina trogna läsare. Jag skulle vilja skylla på att jag inte bloggat på två veckor för att jag har varit sjuk med halsfluss. Men jag har bara varit sjuk i 5 dagar, resten av tiden har jag inte orkat blogga helt enkelt. Haft viktigare saker för mig, men jag ser att det har inte ni. Eller så har ni varit oroliga för hur jag har mått, har nämligen haft i snitt 11 läsare (inte 11 tusen eller 11 hundra, utan 11) dom senaste dagarna. Det är erat stöd som har fått mig att må bättre. Tack älsklingar, jag ska nämna er nästan gång jag är med i TV, radio eller tar emot Nobels fredspris (Men jag tänker banne mig inte ta emot det i Norge, lusekoftor kommer aldrig att vara fashion).
Jag har då haft halfluss, för er som vet gör det jättejättejätteJÄTTEont. Jag kunde knappt svälja mitt saliv, så jag hade en liten spotthink. Den luktade inte så gott. Luktade tonsilstones. Misstänker att om jag skulle släppa lös Alice på min hals skulle hon få tonsilgasm.
Aja, så här är det att ha halsfluss i korthet: Vakna med STORA vita prickar på ena halsmandeln, gör ont. Få väldigt hög feber, ta alvedon, ringa vårdguiden, sova. Vakna, kan knappt svälja, ha ännu högre feber, ta alvedon, inte äta, sova. Vakna, ha ännu ondare i halsen, supersvullen, kan inte svälja, åka till doktorn, ta blodprov, hämta penecilin. Äta penecilin, må bättre, sova. Inte lika ont i halsen, nom nom nom penecilin, äta lite, må bättre, sova. Må ganska bra, blogga. Och det viktigaste under hela sjukdomen: inte pussa Sara. Hemskt. Tror ingen vill pussa Sara mer än vad jag vill just nu. Eller?
På plussidan av att vara sjuk så har jag missat ett matteprov, en svenska nationellaprov redovisning, städat halva huset, möblerat om mitt rum, tvättat, diskat, dansat och sjungit. Oh wait. TACK ERIK. För att du tvinga mig städa hela huset när jag hade feber och inte kunde svälja. Tycker nog att Erik skulle passa i en mustach och en ny frilla, kanske lite så här.
Klaga inte på redigeringen.
Visst var min gästbloggning fin? Hon glömde skriva att hon var bäst. För vem om inte hon var det som kom med godis till mig när jag mådde som sämst och kunde absolut inte svälja någonting. Blir faktiskt lite rörd av att tänka på det när sitter och smaskar i mig lakritsnappar (Och sväljer massor av saliv bara för att jag kan). Under hela min sjukdom så har hon tagit hand om mig, det behövdes speciellt eftersom mor och far inte var hemma. Dom tog en liten weekendresa till London för att shoppa loss (Dom kanske var på samma klubbar som du, Linnet? Kan be dom skriva ett lite gästinlägg åt dig i din blogg om deras resa). Sara är alltså bäst, helt enkelt.
Snart kanske det kommer upp lite bilder från vår exklusiva fest här på bloggen som vi hade i lördags, det var bara några få VIP som var inbjudna och dom lyckades ju spåra sönder. Det vill till och med jag läsa om. Längtar.
Kommentera