johanharenblogg

Idag är det lördag så därför sitter jag och gör fysik.

Jag ska ha läst klart en engelsk bok tills på tisdag och den boken som jag har lånat av skolan har jag inte kunnat hitta på sisådär en vecka. Jag hade varken öppnat boken eller läst baksidan (lånade den mest för den hade en rosa framsida). Jag visste inte vad den hette, så jag kunde inte läsa om den på internet. Jag behövde hitta den.

Jag hade letat överallt (eller egentligen inte alls så mycket): i mitt skåp, i mitt rum och hos Sara. Alla ställen jag har varit på en vecka alltså.

Nu när det var 4 dagar kvar innan den ska vara klar läst, och jag inte hade läst en enda sida så kanske det var dags att hitta den. Jag ville ju inte betala för den. Så jag vred upp och ner på hela mitt rum, det började med kaos och sen så blev allt undanplockat. Städat blev det, men ingen bok. Men så hittade jag den fastklämd mellan sängen och väggen, men på ett så sätt att man tror att Gud gillar att plåga mig.


Så såg det ut när jag kollade om något låg under min säng. Ingenting, förutom min fina kudde som jag gjorde i 3an, den har Florida Panthers broderat. Fett tung.

Då fortsatte min jakt efter boken. 30 minuter senare när jag skulle plocka upp kudden såg jag boken.


Då blev jag lite frustrerad, både på boken och kudden. Sen blev jag glad för jag hade hittat boken. Men det gör ingen skillnad för jag tänker fortfarande inte läsa den. Men jag slipper betala. Problemet löst, alla nöjda och glada.

Några minuter senare spillde jag ett glas jos över en hop av sladdar, men det är en annan historia. Hoppas min lilla historia föll er i smaken, för den kommer nu leva vidare som en anekdot som mina barnbarn kommer få höra när jag är gammal och gaggig.

Lyssna på The Suckers